FATCAP, Live målning på Cityfestivalen 2009

Fatcap

Snigel

Låtstå - Gideonsberg

Tio från arkivet, Tvåtusenfyra!!

Söt & T.E., Djuphamnen


Näu, Kingbeat


Kabo, Centrum


Iak, Brottberga


IAK, Råby


CLS, Hacksta


Duplo, Kingbeat


Ful, Vallby


Duplo & Hacker, Centrum


Hacker, Kingbeat

Extraliv - Gideonsberg

Näu & Arms

Hökåsen - 2009

Gryta - 2009

Glc, Vek, 47k

Ask

Cansu, Ne, Vek, Beer

R.I.P. Dippys Place i Västerås

”Dippy’s place”För snart ett år sedan revs resterande väggar i Västerås mest färggranna och uppdaterade konstgalleri: ”Dippy’s place”. Sedan graffitimålaren med pseudonymen ”Dippy” under 80-talet invigde de öde betongväggarna på Lillåudden med en målning har lokala artister flockats kring stadens enda möjlighet att måla graffiti lagligt. Inom kort återstår inget alternativ.Graffitin, olaglig som laglig, har alltid varit utbredd i Västerås och kommer av allt att döma så förbli. Tack vare denna legala vägg har dock resignerade målare återfunnit sitt svunna intresse, yngre människor fått upp ögonen för konstformen och oinvigda fått mersmak av en annars sluten subkultur. Vad händer nu när den lilla människans möjlighet att uttrycka sin kreativitet ryckts bort?Ponera att ungarna på gården spelar fotboll mellan hyreshusen varje kväll i veckan. Detta skulle innebära en risk att rutor, planteringar och buskage går sönder. Om de som en lösning på problemet erbjuds en fotbollsplan är chansen att de spelar där ganska stor. Vad skulle hända om de efter att ha vant sig vid denna plan fråntogs den? Skulle de förlora intresset och sluta spela fotboll? Troligtvis inte. Istället för att bjuda in till diskussion skjuter Västerås stad sig i foten genom att baserat på förlegade åsikter begränsa ungdomarnas kreativitet, något som troligen kommer att visa sig i ökat antal anmälningar av skadegörelse. Det sorgliga med att väggarna jämnas med marken är att beslut gällande graffiti aldrig tagit hänsyn till invånare eller deras åsikter. Om så var fallet hade ”Dippy’s place” i framtiden byggt broar mellan gemene man och graffitikonstnärerna. Med förståelse för att de nya husen inte kan stå tillbaka för väggarnas skull är det dock på tiden att staden ser över sin konservativa ståndpunkt i frågan. Medan städer som Norrköping, Malmö och Göteborg upplåtit väggar för graffiti under en längre tid är Västerås nämligen fortfarande bakåtsträvande. När grävmaskinerna är borta, dammet från betongen lagt sig, spindelnäten av armeringsjärnen forslats iväg och bostadskomplex tagit dess plats framgår det tydligt att Västerås stad aldrig betraktat graffiti som en konstform.

/ Tony Lorenzi

Foto: Jonas Lagergren

Artikeln kommer från Underground Productions.

http://www.underground-productions.se/default.asp?p=arkiv&arkiv=209